Hembygdsgården Skeppshult i Vislanda

Källor

  • Johan Karlsson: Vislanda-Blädingeboken del IV
  • Edla Johansson, Håramon
  • Sven Johansson, Fagerås
  • Kerstin Petersson, Glimminge
  • Sven-Olof Svensson, Lindås

Sammanställd och utgiven av Vislanda Hembygdsförening 2003.

Foto och layout: Märta Göransson.

Hembygdsgården Skeppshult invigdes söndagen den 9 juni 1974. Hembygdsföreningens medlemmars dröm gick därmed i uppfyllelse. Gården ägs av Vislanda kyrka, som fått den som donation av makarna Jenny och August Bengtsson. Skeppshult disponeras av Vislanda hembygdsförening genom avtal med Vislanda församling år 1972. Undantagen är den lilla stugan, som var byggd för att användas till bykhus, kokhus samt för rökning av korv och fläsk mm.

Mangårdsbyggnaden har inte genomgått några moderniseringar, sedan den uppfördes 1873, och den utgör ett bra exempel på den tidens byggnadskonst och boendemiljö på en bondgård. Rummen är från början inredda och har aldrig använts som sädesmagasin eller skräputrymme. Endast det nordvästra rummet på andra våningen har tjänstgjort som förråd, där t.ex. fläskkaret och mjölbingen haft sin plats. De restaureringsarbeten som utförts på hembygdsgården, har gjorts med varsam hand och med sakkunnigt bistånd.

Arvet från färden vårde i tiden.
Minnet bevare åt kommande släkten.
/ J A

Hembygdsföreningen har också fått utrustning från smedmästare Lars Nilssons smedja och en del utrustning och redskap från smedmästare Alfred Karlssons smedja. För att dessa ting skulle komma till sin rätt har duktiga hantverkare inom föreningen byggt upp en smedja strax öster om ladugården, Den stod färdig 1991. Här kan man se skickliga smeder i arbete på kulturdagarna. En inrasad jordkällare bakom ladugården håller på att restaureras och beräknas snart bli färdig.

Ur Skeppshults historia

I slutet av 1500-talet var några gårdar i Vislanda landbogårdar, eller som de kallades, rå- och rörhemman under godset Bergkvara. Det var bl.a. Spånhult, Fröåsen, Skeppshult, Ugnabygden. “Landbogård” innebar att gården ägdes av kronan, kyrkan, adeln eller av en storbonde. Landbon, som alltså var ett slags arrendator, måste betala en årlig avgift till den egentlige jordägaren. Adelsherrarna hade rätt att ha landbogårdar inom en radie av en mil från sin huvudgård. Men denna radie kunde utökas till både två och tre mil. Den rätten tog sig herrarna, utan att bönderna vågade protestera. Kungamakten kunde dra in sådana gårdar till kronan, senare ge bort dem som förläning till en adelsman, och under andra förhållanden på nytt dra in dem till kronan, eller sälja dem som skattegårdar. Den längst tillbaka kände skattebonden på Skeppshult var Måns Persson, och hans hustru hette Kerstin. Deras födelseår är okända. Omkring år 1700 delade Måns Persson Skeppshult mellan sina båda söner Olof och Nils, och därmed blev det två gårdar.

Sedan följde en rad av ägare, som vi förbigår här. År 1865 köpte änkan Ingrid Petersdotter den gård som idag är huvudgård och sålde den i sin tur 1868 till bonden Johannes Andersson från Fagerås, född 1845, och hans hustru Maria Månsdotter, född 1842. De lät bygga gårdens boningshus 1873. Edla Johansson, Håramon, berättade att hennes farfar var byggmästare och att hennes far, som då var sju år, fick tjänstgöra som barnvakt för makarna Johannes och Marias lilla dotter Emma. Byggnaden uppfördes först med gaveln mot vägen. Under arbetets gång fick Johannes för sig, att denna placering inte passade. Huset pallades upp och vreds ett kvarts varv, så att det fick sitt nuvarande läge. Johannes svärfar tyckte väl att svärsonen var lite vankelmodig och föreslog att pallar och bockar skulle vara kvar, tills han bestämt sig “redit”. En sten finns rest på ladugårdsbacken och den bär inskriften:

DENNA GÅRD ÄR BYGD 1873 AF IAS MM

Johannes var en företagsam gårdsägare. Han lät bygga husen på Skärvholmen och Hagastycket och en stuga intill Hagalund, och han var den pådrivande kraften till att den nuvarande vägen anlades. En allé från Skeppshult till kyrkan lär också han anlagts.

1916 gifte sig deras dotter Jenny med August Bengtsson från Rickardshult och de unga övertog gården. Makarna Bengtsson dog 1968, båda 83 år gamla. Eftersom de inte hade några barn, hade de testamenterat gården till Vislanda kyrka att ägas på evärdelig tid.

“Trädgårdsmöblerna” av sten, som finns placerade runt omkring byggnaden, har sin särskilda historia. Samtliga har letats upp och körts dit med hammel och oxar av ovannämnda Johannes. De enda hjälpmedel, som fanns att tillgå, var en hävstång och en dålig kran, men när stenarna efter mycket hårt arbete var på plats, var de underhållsfria för all framtid. Den stora flata sten, som är upplagd mitt på gården, kommer från en jordkula, som fanns mellan Målaskog och Ryssby. Den var köksgolvet i jordkulan och blev, efter det att Johannes hade kört hem den med sex oxar och hammel, placerad som arbetsbord i Skeppshult.

De ursprungliga möblerna och de andra inventarierna finns inte kvar på Skeppshult. Sedan det blivit en hembygdsgård, har hembygdsföreningen låtit inreda rummen, så att de för besökaren kan berätta om hur man bodde och levde i gången tid. I två av mangårdsbyggnadens åtta rum finns möbler och föremål ur Blända Anderssons samlingar. Smålands Museum, som är ägare till dessa ting har därmed kunnat ge dem deras rätta plats, donatorns hemsocken. I hembygdsgården finns också olika samlingar av tidningsurklipp, fotografier, gamla handlingar m.m., som kan ge inblick i livet i Vislanda.

Föreningens strävan har hela tiden varit att skapa en levande hembygdsgård. Föreningen inbjuder årligen till midsommarfirande, slåtter, grötfest och kulturdagar. Vislanda församling håller friluftsgudstjänst, och sedan år 2000 ordnar bl.a. Vislanda musikkår i samarbete med hembygdsföreningen valborgsmässofirande på Skeppshult. Gården står öppen för och utnyttjas flitigt av föreningar och enskilda. Även i skolundervisningen tar man vara på den skildring av gamla tider, som Skeppshult kan ge. Den omgivande naturen inbjuder till intressanta iakttagelser och ger ro och avkoppling.

Undervåningen i ladugården renoverades 1993 för att ge plats åt Bröderna Peterssons skomakeri, vilket föreningen fått som gåva. Man har också ställt i ordning en avdelning med maskiner och verktyg från Karl Fasts toffelmakeri.